Det här har jag hört så många gånger att jag har lust att ruska om personerna som säger det flera gånger om så att de kanske får "lite ont i huvudet" och säga det till dom också. Sorgligt, men sant.

Jag kanske ska berätta lite om min migrän, som jag har tänkt skriva om i framtiden. Dels för att få ut all aggression jag fått pga bemötandet av den samt dela med mig av erfarenheter och tips till er som kanske bara har "lite ont i huvudet" eller en riktigt jävla migrän som får dig att bli sängliggande i flera dagar. Det sistnämna kan jag bli ibland.

Många i min släkt har handikappet (ja, jag ser migrän som handikapp. Ett socialt handikapp), så oddsen för att jag skulle få det var relativt stor.

Vad utlöser min migrän?:
Hög ljudnivå, alkohol, roliga saker som man ser fram emot (nog fan har man migrän den dagen man ska göra den roliga saken), efter konserter, stress, jobbiga människor, dålig luft, väder, dålig sömn and the list could go on forever.

Ni kanske förstår att jag har ont varje dag, med tanke på listan som sammanfattar delar av min vardag.

Symptom:
- En djävulusisk smärta i huvudet, framförallt över tinningen eller pannan.
- Yrsel.
- Trötthet.
- Tjutningar i öronen.
- Svimmningskänsla.
- Svårt att kommunicera/svårt att förstå vad folk säger.
- Domningar i t.ex. armen.
- Illamående.
- Magont.
- Känslighet för ljus/ljud.
- Irritation (dvs "låt mig vara, jag har så ont! jag orkar inte!")

Skoltiden:
När jag gick i sjuan (5 år sedan) så började jag känna av att jag kunde få ordentligt med huvudvärk som aldrig villa släppa, trots att mamma gav mig en treo mot det.

I åttan började jag stanna hemma från skolan pga av huvudvärken och vi började misstänka migrän. Ve och fasa! Det kunde väl inte vara så, eller?
Vi började misstänka det ännu mer när jag en huvudvärksdag följde med mamma och pappa till Citygross. Jag bad mamma skynda sig och hon skulle bara göra ett ärende som skulle ta högst 10min. Pappa stannade kvar i bilen med mig. Jag fick ont över ögonen och ville att hon skulle skynda sig så mycket hon bara kunde, vilket hon gjorde. Strax efter att vi kom hem, spydde jag på toaletten och var tvungen att lägga mig ned i sängen och sova. Migrän?

Var borta lite mer i nian.

När jag skulle börja ettan på gymnasiet gick jag till en migränläkare (Mattias Linde) och vi kunde fastställa att jag hade migrän. Basilar-migrän (engelsk länk) och stress-relaterad spänningshuvudvärk.
Basilaris-migränen är en migrän med aura och är väldigt ovanlig. Basilarispulsådern försörjer hjärnstammen och förlängda märgen med blod.

I tvåan på gymnasiet började jag vara borta väldigt ofta och fick höra både det ena och det andra angående migränen. Från klasskamrater, vänner och även vuxna. Fick även höra frågan "gör du ens något åt den?" dagligen.
Jag fick kronisk migrän, då jag tog värktabletter dagligen som till slut inte hjälpte.

Trean på gymnasiet var outhärdlig och jag var praktiskt taget borta hela tiden (även pga oförståelse). Som tur är fick jag en möjlighet av skolan att få en förlängning (dvs ta igen betyg) då jag hade ett giltigt skäl till min frånvaro.

Håller på med förlängningen nu och det går bra. :)

Försöka få bukt med det onda:
Jag har gjort en datortomografi med kontrastvätska för att ta reda på ifall det var något annat som låg bakom huvudvärken och de hittade inga konstigheter i huvudet, som tur var. Har gått hos sjukgymnast för att lära mig avslappningsteknik samt har prövat en hel del mediciner som antingen inte hjälp överhuvudtaget eller som hjälpte till en viss del för att sedan sluta hjälpa.
Den medicin jag tar just nu heter Almogran och tas tillsammans med Primperan för att kunna förbättre upptaget av medicinen.
Dock får jag kramp 9 utav 10 gånger jag tar den. På bipacksedeln står det att det är ytterst sällsynt att det händer. :(

Jag går på regelbundna besök hos migränläkaren Mattias Linde (finns i Göteborg på Läkarhuset, avdelning Cephalea Huvudvärkscentrum) samt har nu börjat med yoga och dagliga promenader för att lindra värken.
Ja, jag har fortfarande migrän men jag kämpar för fullt.

Det är inte bara något man hittar på för att det är skoj. Migrän är ett handikapp som påverkar en även socialt. Man orkar inte följa med ut på fester, umgås med kompisar, gå på konserter osv.

Jag vet nu att det alltid kommer att finnas folk som inte har förståelse för migränen och som tycker att man är borta för mycket, smiter undan saker eller kommer med bortförklaringar, men jag får stå ut.

Det viktigaste i slutändan är att jag själv vet att jag har migränen och att jag gör allt jag kan för att lindra/få bukt med den.