[l-a-b-r-e-t]

Yes, man kan göra mycket med en piercing.




Syndat!

Yes box.

I onsdags syndade jag rejält. Blev en navelpiercing på Tribe, av en lärling.
Känns superkonstigt att ha en piercad navel, men jag måste erkänna att min mage känns genast finare. :)

11 piercingar har jag nu, alltså. <3



Piercingar!

Jag har alltså 9 st piercingar (10 om man räknar min industrial som två hål) som alla är i öronen.

- 2x 14mm lobe
- 3x 1,6mm lobe (1 lobe används dock inte längre pga diverse problem)
- 1x 1,6mm industrial
- 1x 1,6mm tragus
- 1x 1,6mm conch (ska bli 2,4mm)
- 1x 2,0mm helix (ska bli 3,2mm)

Är fascinerad utav piercingar och kroppsmodifikation, därav en egen kategori. ;)





Smärre katastrof, aye?

Måste bara berätta vad som hände igår.

Jag har ju (som ni kanske vet vid det här laget) töjt mina öron till 13-14mm och tänker absolut inte töja dom mer. Köpte för någon vecka sedan ett par skêtafräcka pluggar som även kunde förvandlas till tunnlar (själva motivet kunde tas bort). Motivet? Gissa! ......Jolly Roger. Passar ju en pirat som mig, eller hur? ;)

Anyhow, motivet är som sagt löst och bakstycket är väldigt långt att skruva på = lite smått jobbiga och komplicerade att sätta in.

Har duschat gjort iordning mig, oljat in örat och sätter in framstycket med motivet i vänster öra. Sätter fast bakstycket och börjar skruva när det plötsligt tar stopp! Tänker att jag kan trycka till (!), gör det och fortsätter skruva utan resultat och inser att jag kanske ska plocka ut pluggen istället. Men det går inte heller att skruva loss bakstycket...panik!

Ringer till räddarinnan-i-nöden (mamma!) som jag rusar till.
Hon försöker skruva utan resultat hon också.

Det går så långt att vi får ta fram en tång för att hålla fast baksidan medans vi skruvar. Funkar inte det heller. Tar en till tång och håller fast även framstycket. Ni fattar nog vad som händer - ingenting.

Tankarna rusar i mitt huvud och så gör även blodet i mitt vänsteröra, vilket resulterar i att örsnibben börjar svullna. :O
- "Ja, mamma...får vi inte loss pluggen, får vi väl åka in till doktorn och så får de skära upp örat...."
(till saken hör den att jag kunde inte ta ut pluggen genom att liksom "lirka" ut den genom hålet, då kanterna är två mm större än vad jag har töjt...)

Mamma rusar ned för att hämta en större tång och jag blir kvar med en av de första tängerna. Tar ett tag om framstycket med den, tar ett tag om bakstycket med handen och börjar skruva. Sedan går allt jättefort, hör ett klirrande på golvet och bakstycket är loss. :)

Men jag lyckades skära mig på det när det lossnade ur örat samt köra tången genom örat. :(
Men pluggen är ute iaf!



Piercingsmycken i stora lass....!

Jag vågar inte ens räkna hur många piercingsmycken jag har.
Många iaf! (kort kommer väl någon dag om ni vill se..)

Men jag vill alltid har mer. :)

T.ex. den här till min tragus. Eller den här till min industrial (ja, jag gillar spader). :)

Gaah, varför blir min piercingsmyckeshunger aldrig mättad?



Fy saaataaan! [the story of a conch-piercing]

31/10, en utmärkt dag att pierca sig, om än kall. Halloween är det rätta tillfället att göra "hemska" saker. :]

Jag började dagen med att vakna tidigt och vara übernervös. Hade inte varit det dagarna innan, men strax innan jag skulle gå och lägga mig började nervositeten komma smygande.

Mötte Naruskij i stan 13.44 och vi hade tid 14.15 samt 14.30. Hon skulle göra en tragus och jag en conch.
Blev ännu mera nervös och började tänka "vad har jag gett mig in på?" men försökte slå bort tankarna.

Vi klev in på TRIBE (som för övrigt är Göteborgs bästa piercingstudio!) och då slog det mig att jag strax skulle sitta med en nål genom den allra hårdaste delen av brosket i örat.

Jowan (som även gjorde min tragus) mötte upp oss och bad oss slå oss ned i väntrummet samt fylla i ett formulär.
Efter 5 min (eller kanske mer, jag tappade tidsuppfattningen):
Jowan: Jaha, conchen då, ja?
Jag: SKA DU TA MIG FÖRST...?
Jowan: Ja, tänkte det.
Jag: ...okej...

Vi pratade om allt möjligt, mest om PETA då jag hade med mig min PETA-väska. Och jag förklarade att jag var jättenervös och rädd för nålar.
- Men du som har så många hål i öronen vet ju vad det handlar om. Det här klarar du galant. Du har ju klarat av de andra piercingarna, så.

Jag lade mig ned på britsen och vände huvudet mot väggen. Han frågade om han skulle säga till innan han piercade och jag svarade ja.
- Ta ett djupt andetag och andas ut när jag har räknat till tre.

När han kom till tre stack det till. Ordentligt. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont. Jag skrek "FY SAAATAAN!" rakt ut och Naruskij som satt utanför hörde det. Det krasade till rejält men sedan var det över, tills han skulle sätta i barbellen (staven). Då kändes det som grus i ett nytt uppskrapat sår.
Men sedan var det verkligen över. :)

Conchen gjorde inte så ont som min industrial, men den gjorde ont. Men den var värd det. :D



Naruskij och jag gick sedan bort till Barbarella och köpte lite smyckesdelar - jag köpte en kula med mörkt grön sten (tredje bilden) som jag skruvade på staven istället för den tråkiga stålkulan (första bilden).

(och jag vet att jag har olika smycken på alla bilderna, men skitsamma, jag skickade in bilder till BAF)

Jag är så nöjd så! Och conchen mår bra, efter två veckor tillsammans, hehe.



Nervös

Åh, nu sitter jag här i vårt sovrum som är nedsläckt, för Jeppe sover. Jag är übernervös inför morgondagen då jag ska göra en conch-piercing i mitt vänstra öra



Jag har 9st piercingar och hälften av dom är gjorda med nål, men jag blir typ 3 år och skêtaskraj när jag ser nålar, så jag vet inte hur det här kommer att gå...ni får nog förbereda er på att Karrow inte kommer att skriva på ett tag för att hon har blivit så skrämd, haha. :P

Men Naruskij följer med och är moraliskt stöd samt piercar sig hon med, så då känns det lite lättare. :)

Jag skriver mer imorrn när jag vet hur det blev, samt lägger upp bilder som jag ska tvinga Naruskij att ta. Mwuahaha!


Cheeeers!



Aaaj!

I mitt högra öra har jag bl a tre hål i örsnibben (varav ett är uttöjt till 12mm). Det tredje och yttersta hålet blöder och dunkar och får mitt öra att svullna upp och anta en viss blårödaktig färg.
Har haft det hålet i fyra år snart och det har alltid krånglat.

Jooobbigt!

Funderar seriöst på att låta det växa igen och kanske göra ett nytt hos en proffesionell piercare (alla mina andra öronpiercingar - ej örsnibb - är gjorda hos en piercare)?  Visst, det är dubbelt så dyrt men jag slipper få ett smycke intryckt i örsnibben utan istället få hålet gjort först och sedan in med smycket. Mycket bättre. :)

Vad tycker ni?